Anonym25 oktober 2012 20:08
skriv om hur ni blev tillsammans vetja!:)
Ja du. Det är något som många har undrat över. En del undrade om han var min pojkvän från Finland, andra om vi träffades på en utekväll. En kille på programmet hade överlägset roligaste reaktionen på hela det här. I sambatåget på väg mot en nation första dagen under recceveckan så fick ja syn på Emil (som jag då redan var ihop med) och påverkad av alkoholen som jag var så trängde jag mig fram till honom och gav honom en puss och trängde mig sedan tillbaka i tåget till mitt gäng. Killen som då gick bredvid Emil undrade "vem fan var det där??". Han trodde att jag var en random full tjej som helt enkelt bara gick fram till Emil. Killen hade tydligen sagt dan efter åt Emil "Du får ge mig lite tips på hur man fixar brudar så som du gjorde igår". Även om det hade varit urkul så var ju situationen en annan. Nämligen...
Vi går båda på termin 1 på juristprogrammet i Uppsala. Inför starten så fanns det många grupper och trådar för nya studenter att skriva i. Jag skrev väl nåt inlägg i någon av dom kategorierna och Emil, precis som alla andra nyfikna nya studerande, läste dessa. Då han fick syn på mitt inlägg så tyckte han väl att det var ganska exotiskt med att en finlandssvensk skulle börja på programmet. (Tänk chocken sedan då man fick reda på att vi är åtminstone 6st...) Nåja. Han tog kontakt för att det var kul att ha hunnit tala lite med någon innan man började. Några meddelanden om dagen blev snabbt flera och till sist långa konversationer som kunde vara i timmar. I något skede tyckte vi att vi kunde träffas 25:e augusti i Uppsala (helgen innan vi började). Det gjorde vi och Emil började med att ge mig massor med choklad och alla som känner mig någorlunda väl vet vilket chokladmonster jag är. Med andra ord så var jag redan såld. Vägen till mitt hjärta inkluderar nog allt lite choklad så. Sedan vandrade vi omkring i Uppsala och tja, resten får lämnas som material jag eventuellt berättar om någon hopplös romantiker därute riktigt vill gå in på detaljer. Åtminstone tog det inte så många timmar innan vi nog kunde kalla oss ett par.
Yees. Nu börjar den här bloggen snart svämma över av kvinnliga hormoner och gullprat. Tror jag bestämt får skriva om traktorer eller nåt annat manligt i nästa inlägg innan bloggen hamnar bortom all räddning.
