En liten bekännelse

Jag har egentligen inte börjat läsa på studenten. Och känner jag mig rätt lär det inte hända något några veckor framöver.

Jag är helt enkelt för upptagen att existera för tillfället.

Jaa aa

Har inte alls uppdaterat på ett tag. Mestadels för att det typ inte har hänt någonting förutom att jag åldrats en vecka och blivit tjockare.

Bra så.

Punkt.

Tycker det är lite frestande när t.ex mamma säger "Men herregud, en vuxen människa..." som ursäkt så fort man gjort något fel.

Ja, jag är vuxen - men fortfarande samma asshole som förut. Som om det ändrar över en natt.

Harry Potter

Jag och Jazze ska väl försöka oss ut på bio och se den sista delen av Harry Potter nån gång nästa helg eller så. Har sett att många klätt ut sig och sånt.

Jag ska vara Hagrid och hon Voldemort. Vi rakar hennes huvud och använder håret som skägg åt mig. Vi ska även smälla hennes ansikte några gånger mot en vägg och voilá: ett perfekt Voldemort-face. Om någon är utklädd till Harry ska Jazze attackera dom. (hon får öva flitigt på trolleritrixen då...). Själv ska jag rensa popcorn-skåpet och vara allmänt tjock och nöjd. (Fan, börjar låta skrämmande likt min egen vardag...).

Vi kom också just fram till att Ron och Hermione borde definitivt ha sex den här filmen. Riktigt kul vore det om hon blev gravid och så blir det DRAMA när det visar sig att Harry är pappan. Själv har jag inte läst boken, så jag är förväntansfull.

Ei enää bileet

Nepp, inget partaj på en lång tid. Har lyckats få tag i sömnpiller nu och det är ytterst viktigt att man absolut inte tar någon alkohol under användningstiden. Men det är det värt, efter ett halvår med svåra sömnproblem och en sommar med endast 2-3h sömn /natt ska det vara riktigt skönt att hoppeligen få sova ut.

Får se då, när man läste om biverkningarna vågar man knappt se på förpackningen igen. Men men, ska inte klaga. Inte så lätt att få en läkare att skriva ut ett recept (dom tror väl att alla är sjävmordsbelägna).

Jääh.

En mystisk sjukdom?

Jag har ett ställe på kroppen, eller rättare sagt mitt på huvudet, där det konstant svider. Det är ingen finne, jag har inte gjort mig illa där och tydligen ingen fästing (jag har tvingat mamma att kolla 100000 gånger).

Kanske är det någon mystisk sjukdom jag drabbats av? Kanske en bieffekt av något vaccin? Kanske en superbad mygga har bitit mig nån gång? Kanske en galen läkare sprutade dödlit gift i huvudet medan jag låg på operationsbordet? Eller är det månne början till lite cancer?

Spännande spännande.

En liten bit av mig själv.

Tänkte jag skulle bjuda på ett lite annorlunda blogginlägg den här gången. Jag tänkte nämligen visa några låtar som betyder mycket för mig och som på ett eller annat sätt varit med mig i många år. Alla som känner mig någorlunda vet att jag är ett stort Lady Gaga fan. Men den här gången blir det lugna gamla låtar som jag tycker är tidlösa och som varje gång jag hör dem gör att en massa känslor bara flyger omkring inuti och man känner sig både glad och ledsen samtidigt.

I am sailing

Den spelades på min morfars begravning och efter det var jag så besatt att jag hämtade noter, lärde mig spela piano helt själv och memorerade hela låten, not för not, ackord för ackord. 

Mad world

Kommer kanske som en chock för några, men detta är min absoluta favoritlåt. Den har varit mig kär i många många år. Brukar spela den på gitarr och lyssnar på den ofta. Den här låten är jag.

Amazing grace

Kanske någon tycker detta låtval är underligt med tanke på att jag varken är troende eller en medlem i församlingen. Men det finns många religösa låtar jag tycker om, t.o.m älskar. Inte på något Jesus blahaj vis men de kan vara fina i sig och ibland behöver inte budskapet ens tolkas religöst. Anyway, har alltid älskat den här låten. Brukar smånörda den på youtube med en massa körer. Idag bjuder jag på en acapella.

Som en härlig gudomskälla

En av de vackraste begravningssångerna. Senast spelades den i lördast på min släktings begravning. Det är i refrängen som det alltid alltid brister för mig. Speciellt i lördast då alla som kunde den sjöng med i refrängen. Varför måste dom spela den när känsliga personer som jag är på plats? Synd att jag inte hittade en fin pianoversion. Men det här är ju närmare orginalet.



Sen älskar jag t.ex Celine Dions - All by myself och Heart - Alone. Hmm verkar gilla alla dessa ensamma och deppiga låtar. Men men sån är väl jag då. Finns säkert massa mer och en hel del jag glömt nu. Men detta var ett litet smakprov ur Sarahs liv från en sida som kanske inte alltför ofta visar sitt yttre.

Jourtelefonen

Har telefonjour den här helgen. Mitt jobb har typ världens äldsta mobiltelefon. Den är svartvit, har übercoola pipiga ringsignaler samt snake. Ni kan ju fatta hur tuff man känner sig när den ringer på allmänna platser.

Jääh.

Har varit fullt upp den här helgen. Igår var det begravning så jag var inte på världens vildaste humör att skriva ett inlägg. Blev mycket tyngre än jag trodde. Men men, sånt är livet.

Nu sitter jag och lyssnar på Spotify och leker världskändis.

Går ju fin fint.

Det där med att cykla till jobbet? Jo det har inträffat, två gånger. Alltid ska det vara någonting så att man inte hinner till, dock inte mitt fel. Nej nej. Kan faktist vara ansträngande att vrida på bilratten och växla hela tiden...åtminstone intalar jag mig det så känns det lite bättre.

Inte nog med det, ska snart till Lidl/Halpa-Halli och handla lite inför pidronatten. Och det är inte grönsaker som hamnar i korgen. Nej nej. Fetma i stora lass. Jag intalar ju mig själv att jag ska vara riktigt hurtig nästa vecka, precis som jag intalat mig själv med alla föregående veckor - dock utan resultat. Men nästa vecka sker det nog grejer...intalar jag mig just nu.

Nr 50.

Tydligen ska det här vara mitt 50:e inlägg. Jahapp tänkte ju bara nämna något så ointressant att jag tänkte bemöda mig att gå ut och gå. Undrar vad jag gör vid inlägg 100....kanske vävar jag en matta eller spelar bingo eller något annat förfärligt intressant.

Jaja. Den som lever får se.

Nej...kanske i morgon.

Oj vad jag skulle behöva göra en massa saker nu...viktiga dessutom. Tyvärr verkar jag bara finna tid för det oviktiga. Även fast jag borde göra annat än skriva det här inlägget så kan jag inte slita mig ifrån det. Har min hjärna en gång bestämt sig för något så blir det så. Jag borde t.ex vara ute och motionera bort fläsket...jag borde börja läsa på studentskrivningarna, jag borde städa, jag borde jag borde jag borde. Men varken orkar eller har någon lust. Skjuter bara upp det.

Nåjaaaa. För att göra er lite avundsjuka då...sommarens bästa köp:

Sann lycka?

Vad är egentligen sann lycka? Är det när man får den där telefonen som man alltid velat ha (eller rättare sagt, velat ha i några veckor) eller är det när man får en nyare dator än kompisens? Jag har aldrig varit bortskämd med att få allt jag pekar på, så visst uppskattar jag när jag får nya saker och är lycklig då....för stunden, för en tid. Sedan blir det ens vardag och något annat lockar som alla andra också har.

Satt och tittade på ett tv-program om utvecklingsstörda som startade ett teatersällskap och som numera är känt i Sverige. Dom har varit annorlunda hela livet - men tamefan om dom inte också varit lyckligare än alla oss andra. Tycker det är samma sak när man ser något reportage i tv från någon by i Afrika. De är alla så himla glada och vill hälsa på tv-teamet och har inga fördomar eller krav. Även fast ägodelarna är små så verkar de vara så lyckliga med vad dom har och att få spendera tid med sina nära och kära. Jag avundas dom på ett sätt och skäms på samma gång. Är faktist ens liv så meningslöst att den stora lyckan är när man får en ny dator?

Vi umgås på ett annat sätt också. Visst finns det kompisgäng som är "omg best friends 4-ever <3<3<3" men jag undrar, skulle man t.ex ta en kula för varann eller skulle man sälja sitt hus för att betala kompisens sjukförsäkring? Nä. Oftast splittras man vartefter man når olika milstolpar i livet. Nu menar jag ju inte att alla i Afrika/utvecklingsstörda eller andra mindre rika folk skulle hoppa omkring i ringdans med samma personer i 70 år och hoppa framför kulor kors och tvärs. Men de prioriterar varandras sällskap på ett annar sätt. Oftast är familjen den enda "ägodel" man har. De är beroende av varandra och "en för alla - alla för en" passar rätt bra in på deras levnadssätt. Man delar med sig. Det är inte hela värden om någon skulle få mer av någonting än en själv.

Vi som "har det bättre" fokuserar på att hela tiden upprätthålla vårt yttre för omvärlden. Man ska se bra ut, men ska ha si och så hög lön, man ska ha hus 3 barn och hund, man ska man ska man ska. Ja, vi har det bättre, materiellt. Men vi är dom olyckligaste människorna. Vi dödar varandra för småsaker, vi dödar andra människor för att ta deras egendomar, vi tar våra egna liv för skitsaker. Leva i harmoni? Ja, inte går det när man bara ska ha och ha. Sann lycka är väl när man får vara med dem man älskar och att en själv och dom mår bra? Man har inga krav utan man bara lever och försöker leva med den filosofin att agera och funktionera på ett sätt så att ingen annan far illa av det.


oj vad långt....och seriöst inlägg. Ibland måste man se världen ur andras ögon för att förstå verkligheten.

Uj uj

Fy vad man är trött. Fast jag lider ju av sömnlöshet. Ska till läkaren nästa vecka och förmodligen börja få medicin för problemet. Minns inte hur det känns att vara pigg.

Anyway, i morgon blir det pizza på jobbet. Det diggar vi. Vi tänkte att vi skulle unna oss lite pizza samt fira att M kom in på hennes drömutbildning i Åbo. Grattis Grattis ännu en gång! Man blir verkligen sugen att själv flytta och börja på...hoppeligen är jag lika lycklig som hon om ungefär ett år.

Anus titanus

Uuuuuuh skulle inte alls orka skriva någonting, men det känns lite som en plikt. Jäh, har varit två dagars festande eftersom det har varit karneval in town. Riktigt bra.

For en sväng till Kaskö och kollade in en lägenhet. Njääh. For via Blå stunden på dyr mat också.