Jåå åå

Det är mycket nu. För mycket. Så mycket att man glömmer allting och måste slösa tid på att gå tillbaka och göra det som man glömde. T.ex hade jag en del ärenden idag. Fick sätta mig i bilen 2 gånger extra för att jag glömt något ställe.

Sen så orkar jag inte alls läsa på studenten.

Och godis trycker jag i mig.

Jag känner mig fet och lat och äcklig.

Dagens i-landsproblem.

Endorfiner

Nåja, efter att ha ätit en x-antal mängd choklad efter mitt senaste inlägg så har endorfinnivån stigit kraftigt. Så detta inlägg får bli ett anti-pms inlägg.

Nu när jag ändå bara har några hårstrån kvar på huvudet så överväger jag att färga håret någon heeelt cp färg. Bara för att jag kan.

Det jag kan tänka mig: svart, guldaktigt, brunt med guldslingor (sådär som 60+ tanter har), grått, vitt, blont, rött.

Jag ska äta lite mer smarties och återkommer senare. Jag borde också skriva nånting om den där singelkryssningen jag och Sandra hamnade på.

Det där med att gå ner i vikt...

...så tror jag egentligen är ganska överskattat. Okej visst blir väl livet en schalger då man är så smal att revbenen syns, men jäh. ALLA som går på dieter kommer att gå upp i vikt igen så fort de slutar med sin diet ---> depression ---> tröstätning ---> tjock ---> the end of the fucking world. Så om man nödvändigtvis känner att man ändå vill visa sina revben gör då såhär: RÖR PÅ FLÄSKET (dvs. gå faktist ut och gå/spring/rulla/whatever). Sitt inte i soffan och sniffa smalpulver som ändå inte fungerar. Sen så slutar du  INTE med att helt äta onyttigt...minska på det. Annars smäller du upp som en gris om du sen i misstag råkar äta ett karamell.

Alltså min point är nu då tydligen; sluta gnälla om era fettvalkar då ni försöker fuska er till revbenen. Ät med måtta och rör på er. Det är den hårda, men dock ända riktiga vägen. Förstör inte min facebook vägg me era dieter. Jag är bara intresserad av vem som är ihop med vem.

På tal om det så ska jag nu frossa i allt godis jag släpade hem från Silja Line.

Min tv är sönder

Min tv är sönder. Jag är sönder. Mitt liv är förstört.

Alltså, tv:n är säkert en kär vän för många, men för mig är den livet. Jag är som lyckligast då jag får sitta uppe om nätterna och se mina tv-serier. Helt seriöst. Nu kan jag inte se på tv = jag kan aldrig uppnå sann lycka igen = mitt liv är förstört.

När jag märkte att den var sönder så skrek jag ett skrik fullt av hjärtesorg som lät: "WHYYYYYYYYYyyyyyyyyyyyy....yyy."

Nu hatar jag världen.

Senaste tiden

På den senaste tiden har jag:
- Skrivigt 3 prov, av vilka jag inte får 10 i något
- Gått upp i vikt
- Inte rört på fläsket
- Hoppat av en engelska kurs jag säkert hade behövt
- Spelat mycket kort
- Blivit medlem på twitter för att Sandra är så duktig på att manipulera "övertyga" folk.

Dagen där tiden for åt helvete

Idag hade jag dessa planer:
- stiga upp tidigt
- läsa typ superduper-omg-herregud mycket på proven som jag har denna vecka
- typ motionera
- tvätta det lilla hår som finns kvar
- äta ordentligt och nyttigt, typ en sallad


Detta är vad jag har åstadkommit:
- beställde en pizza, som förvisso innehöll sallad. Kotzone ftw
- tvättade det lilla hår som finns kvar
- tittat på film
- steg upp klockan 13
- suttit vid datorn

men vart har tiden försvunnit? klockan är nästan 23.00 och jag har ännu inte hunnit läsa på prov elller någonting. Kanske även jag blir vuxen en vacker dag..

Saknad

Idag saknar jag mitt långa hår. Kände mig som ett djur i bur när jag vandrade runt på Eepee och alla stirrade.

Ja, jag har typ inget hår på huvudet.
Ja, jag vet att det står rätt upp
Jo, jag klippte av mitt långa hår
SLUTA STIRRA JÄVLA GORILLOR!

Roligt då man kommer från en sådan pass liten pissby att det tydligen är en sensation att man klippte av sig håret. Från och med nu kostar det 5€ om man stirrat mer än 10sek på mig. Jag lär vara en rich bitch till sommaren.

En dag jag sent glömmer

Idag, 4 januari 2012 så fick jag en impuls.

Och vips så klippte jag av mig håret.

Nu ser jag ut som en ful gubbe.

Går fin fint det här

Jo, 2012 tänkte jag att jag skulle bli mer hälsosam och sånt crap. Nu har jag en så otrolig craving på pizza att jag tänker böna och be mamma att vi hämtar pizza då hon kommer hem från mommo. Och min själ dör om kotipizza har stängt...eller om jag nekas pizza. Då flyttar jag.

Dag 1 och 2 har jag inte alls lyckats att hålla mina nyårslöften. Nåja, det finns x-antal dagar kvar att vara duktig på.

Får jag inte en grillad kyckling kotzone med vitlöksmajonnäs snart så utlöses en manisk depression som varar i all evighet. GE MIG PIZZA NUUUUUU. MAMMA VAR ÄR DU? DITT BARN ÄR HUNGRIG PERKELE! KOM HEM!

2012

Tänkte bara meddela att det nu har varit 2012 i 15h. Och det faktum att jag redan har brutit mot 5 av mina nyårslöften. Men men, ingen är perfekt.

2012 måste verkligen vara mitt år. Kommer att vara ett av de viktigaste åren i mitt liv, så tamefan nu kör vi!

Förutom att jag borde få fel-i-huvu resultat i studentskrivningarna borde jag även slippa in till juridik i Sverige. Förutom det så borde jag få super-hurra kondition och gå ner en sisådär 230kg. Förutom det så ska jag slå klackarna i taket så fort tillfälle ges, dvs. 2012 - party year here I come!

Har redan 2 kryssningar och 3 fester inräknade inom januari - februari om man bortser från spontana barbesök som det hoppeligen blir en några av.