Idag gick jag förbi en godisaffär. Sedan gick jag förbi den ännu en gång. Sedan tänkte jag gå förbi den ytterligare en gång till, men då råkade jag på något vis sugas in genom dörren och vips stod jag där mitt i härligheten. Sedan tänkte jag gå ut, men då råkade jag komma åt det osynliga magnetfältet som gjorde att jag ofrivilligt drogs till lösgodishyllorna. Enda sättet att komma ut ur magnetfältet är att fylla en godispåse, så det gjorde jag.
Här sitter jag nu då med min godispåse, som absolut inte är mitt fel att jag äger. Kan poängteras att man måste själv äta upp godiset i påsen också. Delar man med sig så blir man uppspikad på statyn på gamla torget där folk får kasta onda blickar på en tills man saktar tynar bort och upphör att existera.
Livet är hårt ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar