Sitter på Juridiska Biblioteket och arbetar med min akademiska uppsats. Sedan tittade jag ut genom fönstret, så där som alla djupt filosoferande människor tydligen gör, och insåg en sak: Jag går ju faktiskt på universitet nu. Tror jag inte riktigt insett det förrän nu. Först kändes det helt överväldigande och man kunde nästan höra fanfarer, men sedan fick jag ångest och fick en snabb flashback genom hela mitt liv där hemma. Den tiden är på riktigt förbi. Jag saknar Sandra, jag saknar Jazze, jag saknar t.o.m Tommys dåliga skämt och jag saknar alla jag brukade umgås med; allt från gänget i skolan till pidrogänget på kvällarna på Café Albert. Allt var så enkelt då.
Nu har jag ju förvisso det riktigt bra här i Uppsala också. Men ja, allt blev som så verkligt och allvarligt mitt i allt. Det skulle man förstås inte kunna tro, med tanke på att jag och Matilda dansade vals igår medan vi hade på Slottsbalen på tv. Våra kavaljerer var en fotboll och en jultomteprydnad. Sedan låg vi och skrek på köksgolvet vid något skede också och försökte ha ihjäl varandra med fotbollen.
Eftersom ingen orkar läsa ända hit så ska jag passa på att släppa ut lite frustration angående denna satans uppsats. Jag hatar expropriation, jag hatar cp svensk rätt som inte respekterar äganderätt och jag HATAR europadomstolens äckliga domar som jag måste läsa. Dessutom hatar jag lagboken. Vissa paragrafer är liksom "MEN VAD VILL NI EGENTLIGEN? JAG FATTAR INGET! HJÄLP! MAMMA!". När man läst dem är man fortfarande lika förvirrad..."alltsåååå....jaa...ska man få ersättning eller inte nu då...?"
Nåja, verkligheten kallar. Äckeluppsats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar