Sann lycka?

Vad är egentligen sann lycka? Är det när man får den där telefonen som man alltid velat ha (eller rättare sagt, velat ha i några veckor) eller är det när man får en nyare dator än kompisens? Jag har aldrig varit bortskämd med att få allt jag pekar på, så visst uppskattar jag när jag får nya saker och är lycklig då....för stunden, för en tid. Sedan blir det ens vardag och något annat lockar som alla andra också har.

Satt och tittade på ett tv-program om utvecklingsstörda som startade ett teatersällskap och som numera är känt i Sverige. Dom har varit annorlunda hela livet - men tamefan om dom inte också varit lyckligare än alla oss andra. Tycker det är samma sak när man ser något reportage i tv från någon by i Afrika. De är alla så himla glada och vill hälsa på tv-teamet och har inga fördomar eller krav. Även fast ägodelarna är små så verkar de vara så lyckliga med vad dom har och att få spendera tid med sina nära och kära. Jag avundas dom på ett sätt och skäms på samma gång. Är faktist ens liv så meningslöst att den stora lyckan är när man får en ny dator?

Vi umgås på ett annat sätt också. Visst finns det kompisgäng som är "omg best friends 4-ever <3<3<3" men jag undrar, skulle man t.ex ta en kula för varann eller skulle man sälja sitt hus för att betala kompisens sjukförsäkring? Nä. Oftast splittras man vartefter man når olika milstolpar i livet. Nu menar jag ju inte att alla i Afrika/utvecklingsstörda eller andra mindre rika folk skulle hoppa omkring i ringdans med samma personer i 70 år och hoppa framför kulor kors och tvärs. Men de prioriterar varandras sällskap på ett annar sätt. Oftast är familjen den enda "ägodel" man har. De är beroende av varandra och "en för alla - alla för en" passar rätt bra in på deras levnadssätt. Man delar med sig. Det är inte hela värden om någon skulle få mer av någonting än en själv.

Vi som "har det bättre" fokuserar på att hela tiden upprätthålla vårt yttre för omvärlden. Man ska se bra ut, men ska ha si och så hög lön, man ska ha hus 3 barn och hund, man ska man ska man ska. Ja, vi har det bättre, materiellt. Men vi är dom olyckligaste människorna. Vi dödar varandra för småsaker, vi dödar andra människor för att ta deras egendomar, vi tar våra egna liv för skitsaker. Leva i harmoni? Ja, inte går det när man bara ska ha och ha. Sann lycka är väl när man får vara med dem man älskar och att en själv och dom mår bra? Man har inga krav utan man bara lever och försöker leva med den filosofin att agera och funktionera på ett sätt så att ingen annan far illa av det.


oj vad långt....och seriöst inlägg. Ibland måste man se världen ur andras ögon för att förstå verkligheten.