...och vi är alla med! Förstås har musikläraren krafsat fram något stenåldrigt körarrangemang som vi på musiklinjen är tvungna att framföra på avslutningen.
Jag kan inte sjunga. Jag hatar att sjunga. Jag hatar körer och körsång.
Jag är världens lyckligaste människa. Jag fick dock min favoritpizza idag. Känns ju lite bättre. Känns ju faktist jävligt bra att kunna skylla sin fetma och sitt tröstätande på körarrangemanget. Det är ju liksom inte mitt fel då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar